Jag kan känna magin skimra i luften, som snökristallernas glittrer när spårvagnens strålkastare träffar dem.
Det är någonting med snö. Allting blir likt en saga.
Ifrån spårvagnsfönstret ser jag en ensam gatlampa som kastar sitt ljus ner på den orörda snön. För en stund tror jag att jag är i Narnia. Att en liten port har öppnats till en magisk värld, det räcker att sträcka ut handen så blir den verklig, går att ta på, att försvinna till.

Vintern och snön gör något med mig. Lockar fram något som annars ligger och bubblar inom mig. Man tillåts tro. Tro på magi och trollskogar. Låter en lockas och infamnas i en sagovärld.