Det är verkligen något magiskt med att komma ut till sommarstället. Det är inte särskilt bekvämt, och sen jag var 17 har jag inte varit här längre än fyra dagar eftersom det inte finns någon dusch. Men det känns, när man svänger av motorvägen och åker på den kringliga vägen ut till ön. Det hörs, när man åker på grusvägen och gräs och grenar slår mot bilens undersida. Det luktar, när man stiger in i huset och slås av luften som stått stilla i flera månader.

På landet hör och känner man så mycket mer. Tallskogen luktar mer tall. Gräset luktar mer gräs. Getingarna är ettrigare. Havet är saltare. Tystnaden är tystare. Man hör vad grannarna på andra sidan ängen pratar om. Man kan höra en moped åka förbi på stora vägen långt bort. Alla syrsor spelar nästan öronbedövande högt. Det är svårt att inte bli kär. I alla fall tills man har tröttnat på att gå runt varm och oduschad ;)

Jag har också passat på att fota lite. Fotade i nästan två timmar i kvällssolen. Både kul och väldigt varmt! 

Tog bilder (och testade att filma lite!) på armstreet-klänningen, och den turkosa kjolen, så det dyker förhoppningsvis upp på bloggen när jag kommit hem igen :D