Höstgrubbel


En bild från Norge och de vackra bergen



Från och till funderar jag mycket. Funderar på allt från vilka som är de bästa sago-stövlarna och vilket schampo som faktiskt hjälper för torr hårbotten och fett hår, till vad som är poängen med livet jag lever. Fem års studier är över, och nu tror jag det börjar sjunka in att det inte finns någon ny termin att ta tag i. Det finns inga kurser kvar som jag måste läsa. Livet sträcker ut sig framför mig i vad som känns som en hel evighet.
 
För hur mycket jag än trodde att man skulle finna någon sorts trygghet i att ha hela livet framför sig, så är det nästan tvärtom. Jag känner mig rastlös, det är som att tiden inte räcker till samtidigt som jag funderar mycket på just tid.  Vad tiden är värd. Vad det är som är viktigt för mig? Vill jag det här? Jag känner mig otålig för att jag vill att livet ska bestå av så mycket mer. Jag känner mig lat för att jag helst av allt skulle vilja lägga mer tid på mig själv och mindre tid på att jobba. Jag vill kunna pyssla, sy klart den där yllekjolen som skulle passa perfekt nu i vinter, baka saffranslussekatter, springa runt med en mantel i skogen, ta till vara på syrénen om våren och göra syrénsaft, gå en promenad en krispig vintermorgon när alla andra har kommit till jobbet.
 
Det finns så många som verkar ha den där mystiska tiden. Jag förstår inte hur det fungerar. När jag kommer hem från jobbet är jag trött och vill helst av allt sova. Jag låtsas inte om den där högen med damm i hörnet. Berget med disk i köket. Hela lägenheten ser oftast ut som ett vrak för att jag inte orkar plocka undan efter mig. Kanske är det vintermörkret som stjäl energi, men det känns som att jag står och väntar på något mer. 

Jag är inte helt säker på vad jag ville få ut av det här inlägget, men det känns som att livet ska innehålla mer än jobb och sömn. Fast för tillfället orkar jag inte ta tag i mitt liv, utan vill jag mest försöka njuta av julmys, pepparkakor och glittrande ljusslingor ^^
 
 

Inktober..typ

Under oktober försökte jag mig på Inktober-utmaningen på instagram. Inktober innebär att man tecknar en bild om dagen och lägger upp, men jag tog det inte riktigt så seriöst.

Från början hade jag nog lite högre ambitioner, men det var fint att få lite inspiration och motivation att teckna. Under hela oktober lyckades jag producera hela..... fyra teckningar! Haha! Det låter så himla fjuttigt men det är en enorm prestation för mig som i perioder inte har ritat något alls på nästan ett år. Det är väldigt skönt när man väl gör det, men det svåra är att ta sig tid. Ett tag tecknade jag medans jag "tittade" på tv, och det funkade ganska bra, kanske vore något att ta till igen? 

Håll till godo med resultatet, i kronologisk ordning. Brukar ni teckna något?





Hobbitrailern och naturlängtan

I tisdags kom vi hem från de majestätiska bergen i Norge. Det är så stilla där uppe, ett annat tempo. Vi fiskade i fjorden. Fick vara med lite när de skulle ta in fåren för vintern. Gick en promenad. Kastade frisbee med hunden. Sov, mycket. Det är något med frisk luft. När man inte är van vid det gör det en så ofantligt trött. Fast på ett skönt sätt, och det blir okej att ta en tupplur när man inte har några måsten. När man bara får ta det hur lugnt som helst.
 
När vi klev av flygbussen väl i Götet fick vi en liten chock av hur mycket folk det rörde sig överallt. Jag tror att jag hör bättre hemma någonstans där skogen ligger runt husknuten. Ett ställe där man kanske inte är helt isolerad men ändå inte känner sig omringad av människor, cyklar, bilar och spårvagnar så fort man kliver utanför dörren. 
 
 
 
Nikon d610 + Sigma Art 35/1,4
Sista bilden: iPhone 5
 
 
Idag har jag kurat i soffan och tittat på förlängda versionen av The Hobbit - Desolation of Smaug som kom i veckan. Så. Himla. Bra. Älskade att extrabitarna bildade en egen pusselbit i berättelsen snarare än att bara få med lite extra detaljer. Imorgon kanske jag börjar med extramaterialet, det är ju minst lika spännande att titta på! Fattar inte att det snart är slut. Igen. Tänk att det är sista Hobbitfilmen som kommer ut.
 
Har tittat på den nya trailern en massa gånger (var tvungen att titta igen nu när jag skrev detta, haha), och ännu värre blev det när jag kom ihåg vad som händer i böckerna. Det är slutet på så mycket. Det är tur att man kan gotta ner sig i alla filmerna, men det är inte riktigt något som slår den där känslan när man ser eller läser något för första gången. Den känslan får man aldrig igen. 
 

↣ miaulin

drömmer, fotar, skapar ↢