När verkligheten kommer ikapp


Idag längtar jag tillbaka extra mycket till en mossbeklädd skog i Jönköping, tillsammans med äventyrslystna vänner i långa mantlar <3




Läget just nu är inte det bästa. En lång vecka har satt sina spår och under dagen märkte mer och mer jag hur allting tog emot. Jag har mått underligt och vägen hem genom stan var påfrestande. Jag kände hur jag gick med en bubbla runt huvudet, orkade inte ta in, ville hem men ville inte heller sätta mig på en spårvagn. Folk skyndade förbi mig, oftast är jag den som går snabbt i folkmassor, men idag gick jag långsamt, var en av dem som jag annars irriterar mig på. Jag gick in och ut ur affärer planlöst och bestämde mig för att vänta på Magnus så vi kunde åka hem tillsammans. Flydde in på Indiska medan jag väntade, där känner man sig ombonad, trygg. 

Det är sällan jag känner mig såhär, mätt på intryck, vill helst inte se åt en datorskärm eller en TV. Helgen får nog bestå av en rejäl internetpaus. Är så innerligt trött på skärmar som flimrar när jag sitter framför en åtta timmar varje dag. Sociala medier gör det svårt att släppa telefonen en hel dag, men jag ska försöka dra ner på det, dessa skärmar gör mig galen just nu. 


(Om jag känner mig bättre kanske jag sätter mig och redigerar bilder från sagohelgen på söndag och lägger upp, men just nu känns det långt borta )


Anonym
2014-10-25 @ 16:56:31

Det kan bli sådär för mig också ibland.. Man är så himla mätt på allting. Trött. Fast utan någon direkt anledning. Känns som att det är lättare att bli sån när man jobbar med något där man kommunicerar mycket med andra människor och i en stad där det är mycket folk. Har vart så några gånger efter skolan där jag bara velat gömma mig under något säte på tunnelbanan för att det är så mycket folk överallt och sen när jag hoppar av bussen och blir ensam så orkar jag knappt gå upp för backen hem.. Det har tagit mig typ en kvart några gånger, fast det egentligen tar typ 7min att gå.. :P

Elin [ n e v n a r i e n ]
2014-10-25 @ 16:57:20
URL: http://nevnarien.se/

Oj det var jag som skrev!

Har för övrigt tvingat mig till vila nu hela helgen.. är heeeelt slutkörd :P

Svar: Ja, jag hade nog haft svårt att klara av att bo i Stockholm, i alla fall om man måste ta sig igenom centrum varje dag. <3 Men jag tänker i alla fall att det är bra att man märker av det. Antagligen beror det ju på stress och att hjärnan får lite kortslutning. Kan klara av stress i perioder men då måste jag se en tidsbegränsning på det (på max två veckor) och veta att efter det kan jag varva ner en helg. Har verkligen inte gjort någonting i helgen, var helt död igår, men det är skönt!! Ta hand om dig vännen <3
Miaulin




Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

↣ miaulin

drömmer, fotar, skapar ↢