Medeltidsveckan

Det känns lite som en overklighet. Jag är inte helt säker på att det har hänt. Men bilderna finns där i alla fall. Varma dagar, roliga kvällar, god mat och röken från härdarna på marknaden där det grillades vildsvin och hjort. 
 
Det var så många vackra solnedgångar under veckan.
 
På väg från det fina huset vi bodde i. (och här alltså, Elins klänning?! Så himla grym hon är!)
 
Vi strosade runt på marknaden...
 
...grillade i trädgården...
 
...och vandrade längs Visbys gator bland alla vackra människor.
 
Vi träffade på den sjukt gosiga katten som alltid hänger i Botaniska.
 
Vi spelade kort...
 
...och de här två tände för första gången ljusstaken de fått efter sin vigsel i st Olofs ruin <3
 
Spanade på knektarna på Kapitel
 
Träffade på dessa galningarna <3
 
Hängde en (sjukt svettig) dag i Nordrgravar i väntan på Trix.
 
Ett 35mm är inte det optimala att fånga häftig eld med, men mäktigt var det!
 
Vi åt middag på Frimis
 
Och hängde på marknaden och i Botaniska och tittade lite på några av alla föreställningar som ägde rum.
 
Alla bilder tagna med Nikon d610 och Sigma 35/1,4 Art
 
 
Det är fantastiskt att vara där, i Visby. I staden innanför muren. Bland alla underbara hus och vackra, uppklädda människor. Det känns överflödigt att försöka beskriva känslan närmare, men det är som att vara i en annan värld, en annan tid. Där verkligheten suddas ut och man bara är i nuet. Folk är glada, lyckliga och allting ter sig lite enklare. Man ser allt det vackra på ett helt annat sätt, som jag inte riktigt förmår göra i verkligheten. 
 
Och sist men inte minst; tack Lovisa och Micke för att vi fick vara med på erat bröllop! Det var så himla fint, och jag kan inte riktigt komma över att vi på något sätt är så viktiga att jag, Magnus och Elin fick vara de enda gästerna på vigseln. Det låg ett romantiskt skimmer runt er hela veckan, ni är så fina och bra tillsammans <3

Stockholm och medeltidspicknicken

 
Den där medeltidspicknicken alltså. Väldigt mysig på så många sätt. Vi åt god mat och pratade med nya människor som vi inte träffat innan. Vi lyssnade på lite sång och sen vandrade vi bort till Gamla stan och Sjätte Tunnan. 
 
 
 
 
Att gå i en storstad i mantel är både jätteläskigt och jätteroligt på samma gång. Man känner sig väldigt utittad. För man vet att de tittar, de där stockholmarna. De antränger sig så hårt för att verka oberörda och upptagna med att ta sig från punkt A till punkt B, men man känner ändå att de sneglar på en. Men faktiskt så känns det ofta som att de kanske tycker att man är lite cool, eller i alla fall lite snygg i sina medeltidskläder. Det är en fin känsla, även när det blir lite övermäktigt ibland att trängas på tunnelbanan i yllemantel, linneklänning och en flätad korg över armen. 
 
 
 
 
Dagen efter när vi skulle hem, passade vi på att vandra lite genom Gamla stan också, innan vi skulle med tåget. Det är fint med de smala gränderna och de små platserna man kan hitta där, trots turistkaoset.
 
 
 
Nikon d610 + Sigma 35/1,4 Art
 
 
Tack Elin för det bästa sällskapet och för de fina bilderna på mig och Magnus. Snart, snart är vi i Visby, där sagan lever <3

Therese och den längsta våren någonsin

Hej på er. För en månad sen skrev jag att livet höll på att vända. Det var på sätt och vis rätt för bättre har det blivit, men det har varit som att trampa i riktigt seg kola.
 
Jag är fortfarande inte riktigt på rätt köl. Det stretar emot något förfärligt, och jag har bara försökt ta det som det är. Acceptera och rida ut det. Vara snäll mot mig själv. Ta en promenad och känna dagens sista solstrålar på kinden när det känts bra, ätit glass i soffan när det känts bra. 
 
 
 
 
 
Är det inte lite läskigt när man liksom känner hur man håller på att förändras och omformas? Man utvecklas ju hela tiden men när man har det lite tuffare så är det nästan så att man kan känna det inom sig. Hur man knådas om. Ibland kan det tillochmed kännas som att någon står och slår hårt på själen, och sedan läker tårarna och glassen och solstrålarna långsamt ihop det trasiga och något litet nytt uppstår. Jag märker hur jag tänker lite annorlunda, beter mig lite annorlunda än innan. Jag är lite öppnare, lite modigare. Det kanske inte märks för fem öre men jag känner det själv. 
 
Och tänk vad viktigt det är med personer som förstår när man har det jobbigt utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det är. Bästa Elin och Lovisa finns ständigt på facebook, snapchat, twitter (tänk vad bra det är med sociala medier va?) och vi peppar varandra genom vardagen. Så mycket kärlek!
 
 
Något annat som var kärlek, det var denna helgen som spenderades hos Lovisa. Så mycket fånerier och drömmar. Konstiga ljud och obegripliga konversationer. Dans och musik. 
 Det var himla fint och som bomull för själen <3
 
 
 
 

↣ miaulin

drömmer, fotar, skapar ↢