Skrivandet och internetet

Det här med att dela med sig av allt de små och stora sakerna på internet är lite knepigt. Jag tycker hemskt mycket om att skriva. Skriva om stort och litet. Om tankar som far genom huvudet. Som en sorts liten ventil till allt som snurrar därinne. Samtidigt är jag evinnerligt trött på internet. Alla intryck. Alla åsikter, bilder, vardagsbetraktelser, tankar, tråkigheter, glädjesaker, klagomål, oväsentligheter. Min hjärna har sagt stopp. Faktiskt för längesen. Sociala medier är en rutin utan syfte, utan utbyte. Ett tidsfördriv som borde ge plats åt viktigare saker. Saker för min egen skull. Saker som inte går ut på att ge och få bekräftelse på att man lever rätt, lever bra. 
 
Livet är inte lätt och inte alltid bra. Det är uppåt, och det är neråt. Faktiskt så blir det nästan djupare dalar och högre höjder alltefter att åren går. Livet blir inte lättare. Ingenstans. Men hur vet man vad som är riktigt och vad som är viktigt? Jag kan bli rädd av mycket, men mest så oroar jag mig för vad internet och telefoner gör med livet. Oroar mig för att tappa det som är lite mer meningsfullt. 
 
Vet inte alls vad jag får ut av att skriva detta konstiga inlägg, eller om någon ens kommer läsa detta. Men det får bli som en markering att jag försöker dra ner på sociala medier. För det känns knappt längre. För det är svårt svårt att engagera sig på riktigt, bli riktigt glad eller riktigt ledsen av ett instagram-inlägg eller en bild på Facebook. Och livet är ju faktiskt inte bara där. 

En sommar och ett liv

Sommaren har nästan passerat nu. Det finns lite höstkyla i vindarna om man känner efter. Men det är kanske bäst att inte känna efter för noga. Jag vill inte riktigt att sommaren ska vara slut. Jag som älskar hösten vill ha mer sol på kinderna och mer värme i själen. I år är jag lite rädd för mörkret och kylan, vill inte att det ska lägga sig som en mörk och tjock mantel över mig.
 
Detta året är mitt solens år. Ljuset har trängt sig in i själen och lagt sig där som en varm och trygg boll. Jag gillar den där bollen.Vi får hjälpas år i höst att ta till vara på solen och hålla bollen i bröstet varm.
 
 
 
 
 
 
Min sommar började i Huskvarna. En midsommarkväll med det bästa sällskapet och ett litet äventyr i sagoskogen.
 
 
 
 
 
 
Och för tre veckor sen var vi i Norge med mina föräldrar. Åkte över Strynfjället och vandrade bland bergen uppe hos Magnus mamma <3 Det är så vackert där. Så sagolikt när solen skiner genom de vita vita molnen.
 
 
 

Det andra livet

Jag kan andas igen. Ta djupa andetag och känna solen som värmer mina kinder. Det är ett under att denna våren är tidig och ljus. Det har hjälpt mycket. Jag tänker inte gå in så mycket på detaljer, annat än att detta året ser ut att bli ett bra år. Den där dimman har lättat och solen lyser in för det mesta.
 
Under våren har jag ändå lyckats frysa några innerligt bra ögonblick. Det blir mest fotande med iPhonen nu för tiden. Där finns ett bra filter som jag har fastnat för, som visar ljuset så fint. För det här är ljusets år. 
 
 
Här kommer några bilder från de senaste månaderna som jag tycker om.
 
 
 
 
Hoppas ni också njuter av ljuset och våren. För nu är den här. Blad som spricker och körsbärsträd som blommar.

↣ miaulin

drömmer, fotar, skapar ↢