Hobbitrailern och naturlängtan

I tisdags kom vi hem från de majestätiska bergen i Norge. Det är så stilla där uppe, ett annat tempo. Vi fiskade i fjorden. Fick vara med lite när de skulle ta in fåren för vintern. Gick en promenad. Kastade frisbee med hunden. Sov, mycket. Det är något med frisk luft. När man inte är van vid det gör det en så ofantligt trött. Fast på ett skönt sätt, och det blir okej att ta en tupplur när man inte har några måsten. När man bara får ta det hur lugnt som helst.
 
När vi klev av flygbussen väl i Götet fick vi en liten chock av hur mycket folk det rörde sig överallt. Jag tror att jag hör bättre hemma någonstans där skogen ligger runt husknuten. Ett ställe där man kanske inte är helt isolerad men ändå inte känner sig omringad av människor, cyklar, bilar och spårvagnar så fort man kliver utanför dörren. 
 
 
 
Nikon d610 + Sigma Art 35/1,4
Sista bilden: iPhone 5
 
 
Idag har jag kurat i soffan och tittat på förlängda versionen av The Hobbit - Desolation of Smaug som kom i veckan. Så. Himla. Bra. Älskade att extrabitarna bildade en egen pusselbit i berättelsen snarare än att bara få med lite extra detaljer. Imorgon kanske jag börjar med extramaterialet, det är ju minst lika spännande att titta på! Fattar inte att det snart är slut. Igen. Tänk att det är sista Hobbitfilmen som kommer ut.
 
Har tittat på den nya trailern en massa gånger (var tvungen att titta igen nu när jag skrev detta, haha), och ännu värre blev det när jag kom ihåg vad som händer i böckerna. Det är slutet på så mycket. Det är tur att man kan gotta ner sig i alla filmerna, men det är inte riktigt något som slår den där känslan när man ser eller läser något för första gången. Den känslan får man aldrig igen. 
 

Nya Zeeland - del 5

Slutligen kommer sista biten av vår Nya Zeeland-resa. Såhär i efterhand känns den väldigt kort, gjorde vi inte mer på två veckor? Men det beror ju förstås på att tiden gick otroligt fort och på att jag var sjuk. Sista dagarna spenderade vi i Windy Welly.
 
Bilturen ner bestog av fantastiska landskap och 100 saker som vi inte hann stanna och titta på. I själva stan tog vi det rätt lugnt, strosade runt Cortney place och kollade på dekorationerna från världspremiären. Vi tog oss också bort till Weta Cave och kollade in alla props, oerhört coolt! Försökte ta oss upp på Mt Victoria men gav upp när det var för varmt och vi hade gått alldeles för länge. Tog en tur inne på Te Papa Museum. Åt god mat och vinkade till Gollum på flygplatsen.
 
Vi flög med Air New Zealand upp till Auckland och det coolaste var instruktionsfilmen! Hade sett den innan men trodde bara att det var en reklamspot, men det var faktiskt själva säkerhetsvideon!! Flygresan hem var seg, men att få landa på Landvetter 35 timmar senare var så skönt! Vi stupade rätt i säng och vaknade kl 5 på morgonen dagen efter, haha!
 

Nya Zeeland - del 4

Jag märker att Nya Zeeland-inläggen får fler och fler bilder för varje gång, det är kul att titta tillbaka och drömma lite. Detta blir näst sista inlägget, från dagarna vi spenderade i Taupo, som verkade vara Nya Zeeländarnas resort no 1. Fullt med hotell och lägenheter längs med den vackra sjön med berg i horisonten. Vi såg fantastiska solnedgångar nästan varje kväll, och om jag hade varit friskare hade vi gått och badat i poolen med vatten uppvärmt av de varma källorna. 
 
Vi hade några lugna dagar i Taupo då jag försökte bli frisk utan att lyckas. Men vi åkte också till Waitomo för att klättra i fantastisk regnskog och i grottor med lysmaskar. Det var något av det häftigaste jag gjort. Vi bokade en privat tur med en kille som hade fått många rekommendationer på nätet, så värt pengarna! Han var dessutom fotonörd och hade med sig blixtar, stativ och grejer för att få coola bilder inne i grottorna :) Vi firade ner oss från höga avsatser, klättrade djupt ner i grottorna och fikade medans ögonen vande sig vid bäckmörkret och lysmaskarna började synas. Det är så ofattbart att det finns såna miljöer i världen.
 
Taupo är staden dit man åker för att hoppa fallskärm, vilket pojkvännen hade bokat in på schemat. Själv är jag sjukt höjdrädd och har ingen längtan efter dödsångest så han fick hoppa på egen hand medan jag satt på marken och letade efter prickar som singlade ner från skyn. Men han verkade väldigt nöjd, jag tycker att själva frifallet verkar coolt, men grejen att kasta sig ut från ett plan och sen att i slutet se hur marken närmar sig snabbt är för läskigt.
 
Efter Taupo körde vi raka vägen ner till Wellington, världens blåsigaste stad, men mer om det i nästa och sista Nya Zeeland-inlägget.
 
 

↣ miaulin

drömmer, fotar, skapar ↢