Vi tog beslutet att låta lilla Zelda somna in, så i tisdags var vi hos veterinären. Det kändes bra trots allt, och veterinären var världens bästa.

Trodde inte jag skulle bli så påverkad, men det blev jag. Så kvällen har bestått av kakbak inför sista dagen imorgon blandat med massa gråt när vi rensade hennes bur för sista gången.. Det kommer bli tomt utan henne. Man kommer på sig själv med att tänka på henne i alla möjliga situationer, hon var ju en liten familjemedlem. Men så kommer man på, och känner en miniliten klump i magen. Hon var ju så liten och mjuk och gosig.