När allt man kämpat för i tre månader är färdigt. (Eller ja, inlämnat i alla fall) När det som är det sista, det viktigaste är över och förbi på en liten timme. När man haft kritik, sovit för lite, och inte har tillräckligt med perpektiv än. Då går luften ur en. 

 

Jag hade kritik på mitt exjobb i onsdags. Det är därför det har varit så tomt här. Det har varit det sista som ska göras innan inlämningen, en modell som ska bli färdig och en muntlig presentation som ska förberedas. Min presentation gick jättebra! Har nog aldrig varit så lugn och säker under en presentation under hela utbildningen. Men jag hade hårda kritiker, och trots att jag utbildat mig i fem år har jag fortfarande inte lärt mig att ta kritiken helt rätt. Det är så svårt att distansiera sig från det man gjort, det man lagt ner sina tankar, åsikter och sig själv i.

 

Så det var lite tungt i onsdags, men jag har underbara klasskamrater som peppade mig och gjorde att det kändes bättre. Sen mötte mamma upp mig i skolan och vi hade en fin kväll på Liseberg tillsammans, bland alla juleljus. Vi åkte Lisebergshjulet och tittade ut över Göteborg.