Här kommer det tredje och sista inlägget i den här lilla "serien" om arkitektutbildningen på Chalmers. Här hittar ni det första och andra inlägget. För att få ut en arkitektexamen läser man en kandidat och en master, sammanlagt 5 år. Efter kandidaten väljer många att ha praktik. I Sverige är det inget krav för att ta examen men det är extremt lärorikt och verkligen något man borde göra någon gång under utbildningen.

 

Jag gjorde nästan så. Jag tog en paus efter kandidaten. Av många olika anledningar mådde jag ganska dåligt under trean. En del hade att göra med skolan, men till största delen berodde det på mig själv. Jag hade tappat bort mig lite och visste inte om jag ville fortsätta utbildningen eller inte. Så ett sabbatsår passade mig fint. Jag jobbade som storkökskonsult under ett år, och fick på så vis ändå inblick i hur arkitekterna arbetar, eftersom jag jobbade ihop med dem.

 

Ett år senare började jag, något osäker, på masterprogrammet. Med ett sabbatsår bakom mig, och ganska mycket perpektiv på utbildningen kändes det ändå okej. På Chalmers väljer man mellan olika studios som inriktar sig åt lite olika håll. Jag valde housing-studion som den kallas, med fokus på bostäder, vård och arbetsplats. Första terminen ritade vi ett äldreboende och fick åka upp till Kiruna. Jag har också hunnit med ett flerbostadshus, en förskola, ett naturrum och en ombyggnad av en gammal fabrik. Och nu, som examensarbete, håller jag på att utforma en kulturskola. Hur kul som helst!

 

Masterutbildningen har för mig varit jättebra. Jag vet inte om det är för att jag är äldre, eller om det beror på att man får välja kurser mer själv, eller om jag har fått lite mer perspektiv på utbildningen efter ett sabbatsår. Säkert är det en kombination av allt det här. Det är nu jag har börjat hitta mig själv i utbildningen, jag vet åt vilket håll jag vill gå, och jag har börjat inse vad det var jag lärde mig de där första åren.

 

Att läsa till arkitekt eller vilken högskoleutbildning som helst, är tufft. Det kommer finnas stunder då man tvivlar på sitt val, och tappar bort sig själv. Det är okej. Det är inte hela världen om du hoppar av eller tar en paus. Viktigast är att se det roliga i utbildningen, och fundera över vad du själv vill få ut av de 3 eller 5 åren, vad du vill få ut av en specifik kurs. Jag tar nu de sista små stegen mot min examen, och det jag har lärt mig sen jag började går inte att förstå. Jag har såklart lärt mig mycket om arkitektur och läser min omgivning på ett helt annat sätt, men jag är också en annan person, och jag tror att det kommer gå bra.

 

Hoppas ni som läst de här inläggen har fått ut något av dem. Detta är min högst personliga berättelse och alla upplever utbildningstiden olika. Om ni har några frågor, lämna gärna en liten kommentar :)